Avtalet om lönebildning mellan FAO och FTF bygger på att lönebildningsprocessen ska vara lokal. Den siffra 2012 som FAO och FTF centralt ska förhandla fram gäller endast som en ”sista utväg” när lokala parter misslyckats att träffa avtal. Parterna ska även avtala om minimilöner för 2012. FTF har nu avbrutit förhandlingarna och har aviserat att under fredagen lämna ett konfliktvarsel.
Siffran för ”den sista utvägen” har diskuterats vid två korta förhandlingstillfällen tidigare samt idag torsdag. Vid det första mötet i december yrkade FTF 2,6 % vilket är samma siffra i ”tolvmånaderstakt” som den siffra parterna inom industrin avtalat om för 2012. Vid det andra förhandlingstillfället erbjöd FAO 2 %. FTF vidhöll 2,6 %. FTF valde att kort därefter säga upp avtalet.
Vid torsdagens förhandling vidhöll FTF kravet 2,6 % och förklarade denna siffra vara ”icke förhandlingsbar”. FAO ville fortsätta förhandlingarna och markerade detta genom att lämna ett bud på 2,1 %.
FTF hävdade därefter att någon överenskommelse inte kan träffas och avbröt förhandlingarna. FTF informerade samtidigt om att FAO kommer att få ett varsel om konflikt under fredagen.
FAO:s uppfattning
Enligt FTF är motivet för uppsägningen att arbetsgivarna i försäkringsbranschen vägrar gå med på löneökningar i nivå med resten av arbetsmarknaden. Det är dock en bild som är svårbegriplig mot bakgrund av den lokala lönebildningsprocess som finns inom försäkringsbranschen. Vid tidpunkten för FTF:s uppsägning av löneavtalet så har det stora flertalet av arbetsgivarna i försäkringsbranschen inte ens påbörjat sina förhandlingar om löneutrymmet för 2012.
FTF har under förhandlingarna 2012 konsekvent hävdat att FAO och FTF skulle ha varit överens om att den procentsats som industrins parter avtalat om för 2012, det vill säga märket, med automatik ska föras in i ”den sista utvägen”. I kollektivavtalet finns ingen sådan överenskommelse. Tvärtom; i kollektivavtalet sägs att parterna för 2012 respektive 2013 ska förhandla om just den siffran.
Vid förhandlingarna 2011 om det nya löneavtalet framhöll FAO att siffran i den sista utvägen måste vara låg för att ge utrymme för att träffa lokala avtal.
FAO och FTF ska enligt avtalet om lönebildning förhandla om siffran i punkten 4. FTF har inte visat förhandlingsvilja utan har konsekvent vid de tillfällen parterna träffats hållit fast vid kravet 2,6 %, med enda motiveringen att detta är märket inom industrin för 2012.
FAO och FTF har kommit överens om en avtalskonstruktion som är unik för försäkringsbranschen. Någon avsikt att industrins märke med automatik ska gälla i försäkringsbranschens avtalskonstruktion har aldrig funnits. Detta stöds även av den överenskommelse som FAO och FTF faktiskt träffade för 2011. Parterna centralt kom då överens om en siffra på 2,2 % i den ”sista utvägen” och den var väsentligt lägre än industrins märke det året. Löneökningsnivån i de lokala löneavtalen 2011 i försäkringsbranschen träffades däremot på en högre nivå än 2,2 %. Om märket skulle användas som siffra i den ”sista utvägen” skapar det systematiskt högre löneökningar i försäkringsbranschen jämfört med andra branscher.